Haha. Ja, onsdagen var en intressant dag! Var som sagt hos läkaren och gnälde som vanligt över knät. Han tyckte de var lustigt att de gjorde ont på de ställena och sätten som de gjorde så han säger: "Ska vi göra ett test?" Och jag känner bara, vad du vill bara de blir bättre än dehär!! Så jag får en kortisonspruta i knät med bedövning i som kommer sitta någa timmar. Så säger jag tack och hej, åker och handlar. Inser att en dela av smärtan faktiskt släpper och jag kan till och med gå lite utan smärta! Så mot eftermiddagen börjar de göra ont igen, och ondare, och ondrade och ondare. De gör mer ont än vad de gjorde innan sprutan! Runt 4 tiden kan jag inte gå och senare på kvällen kommer jag inte upp ur soffan utan att behöva ta hjälp av bordet.. Ne.. Så Mats tvingar mig ringa 1177 och dom säger direkt att jag ska åka till akuten. Väl där börjar jag känna mig yr och frossar. Dom konstaterar då feber och knät har under de 3 timmar jag väntat på läkaren svulnat upp till en ballong.

 

Som vanligt vet ingen vad det är för fel på mitt lilla knä (som jag fundera på att ge ett eget namn till då jag känner att vi är två olika personer..) så får åka hem med värktabletter. Var lite orolig att jag inte skulle kuna jobba dagen därpå, men av någon konstig anledning(?) var de mycket bättre! Svullnaden had gått ner och smärtan var uthärdlig. Så jobbade på och smärta finns där som vanligt! Inga fler små "test" tack... Haha.