Hej och hå gammal och blå!

 

Fick åka ner lite akut till Kaaaalmaaaar igår kväll efter jobbet. Min uppgift gick som soag var inte så bra på egen hand så behövde hjälp, innan min dator skulle åka i vägen och  bestå av 1000 småbitar utspridda på golvet. Så idag har jag gråtit, skrikt och varit jävligt besvärlig för min stackars nu studerande blivande sambo. Förstår inte hur han gör men JAG ÄR KLAR med uppgiften och den är inskickad. Inte det bästa jag gjort i livet, men trodde inte ens att de skulle finnas något att skicka in.

 

Jag känner själv att jag inte skulle klara av att leva med mig själv från en tredje persons syninkel. Så i ett lite ögonblick av lyckotårar frågade jag Mats:

-Vill du bo med mig om jag studerar på heltid?

-Jag kommer inte vara hemma så mycket.

De är kärlek!