Lyssnar på Winnerbäck och tänker tillbaka på gamla tider. Inser åter igen hur gammal jag blivit, och hur mycket jag inte gillar de. Jag vill inte vara gammal, jag vill vara sexton. Jag vill göra revolt, färga håret röt och blont, ha trasiga byxor och uringade toppar. Nibälten och nätstrumpbyxor i grönt. Dricka alldeles för mycket alkohol utan någon plan för framtiden, hamna där man hamnar och leva i de. Springa runt på stans gator och skrika "kuk". Komma bakis till skolan när man ännu ine gått och lagt sig. Jag vill köpa 4 liter glass på fredags kvällen, för att sen leva på de tills måndag när någon annan lagar mat åt en. Jag vill starta krig och slå sönder ett fönste, och sen ångra de.

 

Jag vill inte leva så nu, men känns som att den tiden (som aldrig kommer åter) gick lite för fort. Känns som de fanns fler fönster som ville gå sönder, fler liter glass som ville ätas upp, fler hårfärger att prova. Balkonghäng med Winnerbäck!

 

Den här bilden kommer föralltid förfölja oss genom livet! Haha.