Sjukt inspererande dag igår! Dom försökte inte ens men inspererade ändå, hur gör hon, Astrid? Hon lever inte ens men lyckas ändå leda mig rätt i livet!!

 

Har tidigare sagt att jag vill ha en gårdsbutik i framtiden, med bär som råvara och med får som ger ull, skin och kött. Har lagt den ideen på hyllan några gånger eftersom "de bara är en dröm och ändå inte kommer bli verklighet". Så igår var det först en man som fick glögg-hatande mig att köpa 4 lite glögg! (det var så gott så jag stod i chok efter försa klungken!) Han var så trevlig!!! Så var det en kvinna som hade en liten gårdsbutik med inrikting på bär. Saft, glögg, sylt, marmelad, glass... Allt man kan tänka sig kan utvinnas ur egenplockade bär. Hon sa till mig "Gillar du att jobba jämt så går det!" Det är ju sån jag är!! Så till sist, en äldre kvinna som satt och spann garn. Hon visade mig hur man gjorde, och var så underbart engagerad i sitt verk och sina kunskaper. Blev rörd till tårar!

 

Vad har jag att förlora? Allt. Vad har jag att vinna? Ännu mer! Jag vill verkligen ha det livet! Mina får, åkrar, bär och saftbod! Hur kommer jag dit? De finns ju en utbildning som heter "driftledare" om jag inte misstar mig. Där får man grundläggande för att starta och driva ett eget lantbruk. Skulle kunna börja där och sen lära mig mer allt efter som?

 

Men när jag sitter där, runt 40 år, vid min spinnrock och är lyckligast i världen. Då, då kommer jag ångra att jag inte sökte till hippologen. Oavsätt om jag kommer in eller inte, får jobb inom den säktorn eller inte efteråt, så kommer jag ångra att jag inte försökte! Ska jag gå båda två? De blir många års studier. Ska jag skjuta på framtiden några år till? Jag kommer hinna bli 100 innan mitt "riktiga vuxen-liv" börjar. Vill jag stå och betala dom studieskulderna sen och känna att det var värt de?

 

Så många frågor så lite svar! Men, en sak har jag i alla fall betsämt mig för, jag kommer alltid vara kvar i lantbruket!