Jag och Angelica var ju i samhallen här om dagen. Då ropade dom upp "Och nu är det dags för alla barn från Gunnebo skola att komma upp ur bassängen" och vi blir livrädda och typ "ska vi gå nu?" Haha. De var ju bara 8 år sen vi gick i Gunnebo, och 11 år sen vi åkte till simhallen varej vecka med skolan. Men de sitter liksom kvar, hur lite vi än vill de. 11 år sen vi blev systematiskt mobbade för att vi inte kunde simma, och lärarna dömde en till systematisk mobbning genom att bestämma vilka som fick simma i stora eller lilla bassängen. När alla fick gå till den stora bassängen och simma längder då var jag kvar på den maggrunda vattnet med "luftpucklar" på ryggen och blev systematisk mobbad för detta.

 

Jag och Angelica disskuterade självklar dessa minnen och kom fram till att det var bra. Systematisk mobbning är bra! Vad var det som fick oss att vilja lära oss simma? Jo, för att sluta få dessa mobbnings-blickar på oss. Sluta höra de nerverderade orden i matkön. Ja, de fick oss att simma på och lärde oss fort!