Hästar har startat en stor diskution efter att ha blivit slaktade och serverade som nötkött då rika människor vill bli rikare. Självklart ska en vara innehålla de som står på innehållsförteckningen, står de nötkött skall de även vara nötkött i. Men den delen av diskutionen är nog de flesta redan överens om, men tanken på att de skulle vara bra om även hästkött stod med på innehållsförteckningen kanske inte är någon dum idee?

 

Idag utnyttjar vi djur och avlar för att de ska prestera. Kor ska ge mjölk, suggor ska föda grisar, får ska ge lamm och höns ska ge ägg. Men den dagen kon inte längre levererar mjölk, hönan slutar lägga ägg eller suggan och fåret inte längre blir dräcktiga och föder några ungar, vad händer då? Jo, dom skickas till slakt och hamnar så småning om på våra tallrikar. Vi utnyttjar också hästens lång ben och uthållighet i distanslöpning. De har blivit en industri att avla fram uthålliga hästar som kan trava fort. Vad händer om hästen inte klarar av att springa fort, slutar springa fort eller inte producerar fram nya hästar som springer fort?

 

Idag finns det i Sverige inget slakteri som på samma sätt som nöt och svin tar emot hästar. Det koster 5000 kroner för hästägaren att avliva och sedan frakta bort hästen. När det handlar om att betala för att förlora något finns det alltid människor som vill slippa undan, hitta ett kryphål. Det har istället blivit att dessa travare som inte längre presterar skänks bort då de är billigare än att betala slakten. Tyvärr hamnar dessa då ofta hos okuniga personer då priset är billigt. Att lära om är oftast svårare än att lära in vilket gör travare til extremt svåra ridhäster, och att de då ofta hamnar i okunskap kan komma att bli ett problem.

 

Om dessa hästar istället skulle tas emot av slakterierna och senare även dom hamna på våra tallrikar skulle det inte finnas lika många avdankade travare med deverse fysiska åkommor på marknaden. De skulle inte behöva flytta från hem till hem och skänkas bort som "sällskap, promenad, skogsmulle". Självklar skulle även en travar, precis som alla andra raser, kunna bringa lycka och glädje för någon. Men man saknar inte en individ man aldrig träffat.

 

Det här handlar inte om era små ponnysar som står hemma i hagen som ni älskar över allt annat. Detta handlar om "de som blir över" efter en industri som produserar snabba, uthålliga travhästar. Det känns hårt att kalla de just "industri" men precis som nöt, svin, får, hösn är detta en industri. Det är skillnad på att äta sin häst, än att äta någon annans..

 

Jag jobbar på en mjölkgåd. Jag har varit med och hjälpt kor under kalvning, jag har matat och sköt om denna lilla kalv. Jag har sett henne växa upp och jag har sett den föda sin försa kalv. Jag har varit med om mjölkat in, lärt henne allt hon kan. Jag har borstat henne ren och gett henne mat. Jag har sett henne gå från ung kviga till fullvuxen ko. Jag har blivit glad över att hon blivit dräcktig på nytt och jag har hjälpt henne kalva sin andra kalv. Jag har varit med när hon börjat prestera bättre. Jag har blivit orolig för henne när hon inte blivit dräcktig, ledsen när hon tappat i mjölk. De var tungt att se henne ledas upp i lastbilen som hade slakteriet som slutstation. Det känns i hjärtat varje gång någon måste lämna oss. Så kommer det att kännas även för hästskötaren, kusken eller uppfödaren. Men vad är egentligen värst: Att de slussas runt till olika okunniga människor, eller att köttet kommer till nytta och själen till himmelen?

 

Så länge uppfödningen, transporten och slakten sker under samma svenska reger som för övriga köttdjur tycker jag att detta är en fråga att ta på största allvar. Kontroller av medeciner med karenstid skall självklart även kontrolleras som det idag görs på svenskt kött i stort. Nu äter inte jag kött, men var jag tvungen att välja skulle jag heldre äta svenskt hästkött än kycklign, fisk eller utländskt nöt/fläskkött!