Var och besökte min stora idols grav. Den är liten och enkel, precis som de ska vara! Iår är det 11 år sen hon dog. Helt ofattbart vad tiden går!! Var även och kollade in lite på Näs, hennes bardomshem och jag får en sån kick av de. De liksom exploderar inom mig och jag blir helt i extas. De liksom kliar i fingrarna och kroppen bara vill vill vill!

 

Tror jag är född förtidigt. Jag vill ju verkligen ha ett "gammalt lantbruk", leva på den tiden där varje familj hade några kor, några grisar, några höns, osv. Jag vet att de var ett hårt liv och jag vet att jag troligen inte kan föeställa mig hur hårt. Men, de är något inom mig som bara GE MIG! Är helt såld på Emil i Lönneberga-tiden som Astrid skriver om och själv växte upp i, ungefär. Även barnen i bullerbyn är inspererade från hennes eget liv när hon lekte emd sina syskon på Näs. Jag är född 100 år försent.. Tack...